Teman som dialog, transparens, hållbarhet och flexibilitet stod i fokus då fem nordiska arkitekter möttes på Berlins arkitekturfestival för att dryfta skolbyggnadens framtid.
– De kommande tio åren ska Berlin bygga 60 nya skolor, så det är lägligt för oss att få input från Norden. Ni är lite snabbare och mer radikala och har modet att göra saker på ett nytt vis, säger Susanne Wagner från Berlinarkitektfirman Baueregnis.
Liksom de fem arkitekterna från var sitt nordiskt land som deltar i dagens panel på Felleshus i Berlin är den tyska arkitekten specialiserad på skolbyggen. Hit till de nordiska ambassadernas gemensamma hus har de som en del av programmet under arkitekturfestivalen MakeCity bjudits in för att diskutera hur framtidens skolor ska se ut samt visa upp sina egna projekt.
– I Finland har vi sett en revolution i skoldesign. Vi har slopat klassrummen till förmån för öppna landskap, det står till och med i läroplanen, säger finska Riina Palva, medgrundare av Verstas Architects.
Enligt henne ligger hemligheten bakom Finlands världsledande skolresultat i en filosofi om fri rörelse. Hon får medhåll av sin norske kollega, Leif Daniel Houck, som visar upp ett av sina projekt, Baksalen i Hammerfest, som bland annat har en rutschkana från en våning till en annan.
– Vi skickar barn till skolan när de är sex år och har ett behov av att leka och så blir de bedömda efter hur bra de kan sitta still på en stol. Ju mer man rör sig, desto mer lär man sig, så vi behöver skolor där man kan göra både och. Fler rum med fler stolar är inte svaret. Varför inte ribbstolar längs korridorens väggar?
Den isländska arkitekten Jórunn Ragnarsdóttir och hennes finska kollega är rörande överens om att hela samhället måste ta del i skolan. De visar upp projekt där bibliotek, dagis, hälsoklinik och sportcenter för alla invånare är integrerade i byggnaden.
– Det viktiga när man pratar om skolor är att man pratar om hela städer. Det handlar om att skapa ett bra samhällsmedborgare, inte bara om att lära sig saker, konstaterar isländskan, som har tagit med sig bilder av ett av sina favoritprojekt. Ett förvånat mummel uppstår i publiken när hon berättar att den moderna skolan i ljusa träslag, betong och trendigt kakel är tjugo år gammal.
– Designen ska hålla i 80 år, inte bara byggnaden, säger hon.
Vid sidan av hållbarhet i design och materialval är transparens och öppna ytor är ett flitigt återkommande tema. Samtliga arkitekter har erfarenhet av att bygga skolor utan traditionella klassrum, men alla är inte positiva till den rådande trenden.
Redan för tio år sedan byggdes Ørestad gymnasium, ett “urbant landskap”, som tagit inspiration från moderna kontorslandskap och som fungerar som ett enda stort, flexibelt klassrum. Mitt i byggnaden tronar en enorm svängd trappa. Den danske arkitekten Torben Østergaard från 3XN är stolt över bygget, men medger också att det inte fungerar för alla.
– Vad vi har upptäckt efter tio år är att trappan är fantastisk för de elever som är mest populära. De andra tycker att det är jobbigt, för du kan inte gömma dig. För lärarna blir det också påfrestande att alltid vara tillgänglig, alltid synas, konstaterar han och får medhåll av sin norske kollega:
– Jag har alltid förundrats över hur konsistenta vi arkitekter är. Antingen bygger vi öppet eller klassrum. Men vi vet ju att för många passar inte det ena, för andra inte det andra. Ändå gör vi så, säger arkitekten Leif Daniel Houck, som både bygger och forskar om skolor.
Svaret enligt Karin Björning-Engström från svenska White arkitekter är att skapa en dialog med användaren. Utan engagemang finns ingen identifikation med byggnaden. Hon visar upp gymnasieskolan Færder i norska Tønsberg, där hennes byrå integrerat ett praktiskt byggtekniskt program med teoretiska linjer. Ett lyckat experiment som höjt elevernas betyg från lägst i länet till högst.
– Det är mycket lättare att få ett bra slutresultat om man har ett tydligt koncept, men idén måste komma från beställaren, de ska känna ägandeskap. All skolor har något olika behov och det är viktigt att förstå vad lokalen ska stödja. Det kostar inte så mycket att ändra saker i början, men när bygget är klart blir det dyrt, säger hon.
Klassrummens tid är inte förbi och inte heller skolbyggnadens, menar Karin Björning-Engström.
– Jag tror inte att skolan kommer att försvinna helt och hållet även om det finns de somn förespråkar det. Men dess form är under diskussion. Om 10-30 år kommer skolan att se helt annorlunda ut, så det är en förutsättning att lokalerna kan anpassas efter behoven hos användaren, säger hon.
Torben Østergaard är inne på samma linje. Han ser en risk i att utgå ifrån att den senaste lösningen man funnit är den bästa.
– Politiken ändras, samhället ändras, pedagogiken ändras. Om Berlin ska bygga 60 nya skolor kanske de bör testa sex olika varianter, för om du skapar rum för bara ett syfte kanske det bara funkar i fem år. Vi är ju här för att prata om framtidens skolor, men nu pratar vi om gårdagens. Nu måste vi ta lärdomarna vi fått och skapa utrymmen vars användningsområden kan omvandlas. Risken är annars att man hittar en modell man tror är den bästa – och sedan är den inte det.
Foto: Thomas Kolbein Bjørk Olsen
