Här ett inlägg från Kristina Berglund, Arkitekt SAR/MSA och adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen och Upprop Kulturarv:
”Trots en tydlig lagstiftning till skydd för vårt kulturarv åsidosätts höga kulturvärden i bebyggelseutvecklingen över hela landet. Skyskrapor medför kraftiga skalförskjutningar i stadsbilden – trädgårdsstäderna, en av våra mest uppskattade stadstyper, har blivit ett eldorado för byggföretagen och byggnader i byggnadsminnesklass rivs.
Riksantikvarieämbetet har konstaterat att två av tre av Sveriges kommuner saknar de förutsättningar som behövs för att värna kulturhistoriska värden i plan- och byggprocesser. Våren 2020 startade tio organisationer UPPROP KULTURARV – Värna kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer och idag stöds uppropet av ett trettiotal organisationer. Några utgångspunkter för uppropets inriktning:
Det krävs ett ändrat synsätt. Insikten måste öka om vikten av att värna vårt byggda kulturarv på alla nivåer – nationellt, regionalt och lokalt – enligt miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö där det anges att kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer ska bevaras, användas och utvecklas samt det Arkitekturpolitiska målet som anger att kulturhistoriska värden ska tas tillvara och utvecklas. Inte minst mot bakgrund av dessa av riksdagen antagna mål är det nödvändigt att medvetandet ökar om att våra kulturmiljöer är en ändlig resurs som måste tas tillvara i en hållbar samhällsutveckling.
Det krävs ökad kompetens och kunskap. Kompetensen måste öka, inte minst i kommunerna. Det krävs satsningar i utbildningen av arkitekter och byggnadsantikvarier. Det bör vara obligatoriskt att alla Sveriges kommuner har tillgång till stadsarkitekt och byggnadsantikvarie. Kunskapen måste öka genom att det införs en regel att alla kommuner, som underlag för sina beslut, tar fram inventeringar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer samt kulturmiljöprogram.
Det krävs att regelverket utnyttjas. Det är vanligt att detaljplaner upprättas utan annat översiktligt planstöd än den allmänt hållna kommunomfattande översiktsplanen. Enligt plan- och bygglagen finns det dock möjlighet att för delområden eller stadsdelar i en demokratisk process upprätta områdesplaner med översiktliga riktlinjer som stöd för efterföljande detaljplanering. Fördelarna är många:
· Avvägningar mellan bevarande- och exploateringsintressen sker tidigt i planeringen.
· Den demokratiska processen med medborgarna blir meningsfull eftersom goda synpunkter kan tillgodoses innan bindande löften om exploatering träffats.
· Alla aktörer vet vad som gäller och risken för förgävesplanering minskar.
· Detaljplaneringen sker snabbare och smidigare och till lägre kostnad eftersom svåra avvägningar mellan olika intressen skett tidigare.
Utanför detaljplan råder begränsad bygglovsplikt och det krävs inte rivningslov. Enligt plan- och bygglagen kan för begränsade områden införas juridiskt bindande områdesbestämmelser som anger grunddragen i markanvändningen och exempelvis ökad bygglovsplikt och rivningslovsplikt. Sådana bestämmelser skulle kunna förhindra olämpliga förändringar och kompletteringar i kulturmiljöer och onödiga rivningar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Kanske skulle också lagen i vissa avseenden behöva skärpas.
Det är hög tid att inse att kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer är en resurs för framtiden!”
Kristina Berglund
Arkitekt SAR/MSA och adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen
