Utomlands blir bioaktiva fasadplattor prisbelönta och hyllade. Men i Sverige har nästan ingen nappat på den självrengörande fasaden.
I fjol avtäcktes den polsk-amerikanske stjärnarkitekten Daniel Libeskinds första bostadshus i Berlin. Sapphire har hyllats i internationell media som en framtidsblickande byggnad, inte minst på grund av sin självrengörande fasad av 3600 bioaktiva keramikplattor från den italienska tillverkaren Casalgrande Padana.
De självrengörande keramikplattorna inom serien Bios Ceramics är resultatet av ett samarbete med japanska TOTO, som förutom att tillverka badrumsinredningar även satsat stort på utveckling av fotokatalytisk teknologi. En kemisk reaktion som uppstår när plattorna träffas av solstrålar gör att smuts som avgaser och sot lösgör sig och sedan sköljs bort när det regnar.
– Titta på en 8-9 år gammal fasad. Det ser för jävligt ut, om du ursäktar. Här får du en fasad som är helt och hållet självtvättande. Det behövs inte mycket regn, naturen sköter det helt och hållet. På det sättet är det en kanongrej! menar Åke Andersson på Kakeldaxgruppen, som representerar Casalgrande Padana i Sverige.
Sedan de lanserades har plattorna vunnit priser för sin innovation vid bland andra Architizer A+ Awards i New York, tyska AIT Innovation Awards och italienska ADI Compasso d’Oro. Men trots att de funnits på marknaden sedan 2013 har självrengörande plattor nästan helt gått svenska byggen förbi. Där tar Åke Andersson på sig skulden.
– Vi har inte marknadsfört dem tillräckligt. Branschen går så snabbt och vi har inte funnit tid att skaffa kunskap nog att föra ut produkten till arkitekter eller att följa upp. Så vi har kanske misslyckats ibland, erkänner han.
Ett av de hinder som legat i vägen för plattornas intåg i den svenska byggbranschen tror han är att traditionen av att jobba med material som tegel, trä, puts och naturlig sten är svår att bryta. Ett annat är det faktum att nanopartiklars påverkan på miljön blivit en omdiskuterad fråga i media.
– När man nämner att plattorna innehåller titandioxid drar alla öronen åt sig, det finns ingen arkitekt som vill syssla med det. Men faktum är det är ett av få medel som EU godkänner, till och med i solkrämer. För det andra är partiklarna inkapslade i själva plattan och kan inte frigöras. Det betyder också att plattornas funktion aldrig förminskas, säger Åke Andersson och påpekar:
– Det finns annars många produkter som börjar komma in på marknaden, som t.ex. självrengörande fönster eller färger, vars funktion tar slut efter ett tag.
Tillverkarna själva går till och med steget längre och lanserar plattorna som en miljövänlig produkt. Enligt TOTO rengör de inte bara sig själva, utan även den omgivande luften. Företaget har gjort en egen uträkning, som visar att 150 kvadratmeter självrengörande plattor släpper ut lika mycket syre som en fotbollsplan full av träd.
Huruvida produkten har en positiv påverkan på miljön i stort låter Åke Andersson vara osagt. Däremot vill han påpeka att det finns fler anledningar för den miljömedvetne konsumenten att välja keramik:
– En keramisk platta är oerhört miljövänlig i sig. Du kan egentligen inte få ett annat byggmaterial som är lika återvunnet.
Och långsamt börjar det faktiskt hända något även i Sverige. Vid entrén till Bo01-området i Malmö bygger Midroc just nu kontorshuset Kajutan, som kommer att bli det första svenska bygget att använda biokeramikplattorna från Casalgrande Padana till sin fasad. Men enligt Anders Blomqvist på Horisont arkitekter, som ritat Kajutan, var valet av just de bioaktiva plattorna lite av en slump.
– Egentligen valde vi plattan från en estetisk synvinkel. När vi var nere i Italien för ett par år sedan och tittade så nämnde producenten att man kunde få den med ett självrenande system inbakat i priset. Det känns fullt rimligt att använda dem, det ändrar inte produktens utseende alls, berättar han.
Vad han har för förväntningar på plattornas funktion har arkitekten svårt att svara på, särskilt då de fortfarande är så obeprövade i Sverige.
– Men det låter ju intressant och det ska bli väldigt spännande att se utfallet. Jag tror helt klart att det här har ett utvecklingspotential.
Av: Eva Paulsen
Foto: Thomas Kolbein Bjørk Olsen
