Text: Jenny Fredriksson, projektledare Pilotage & Jonas Jernberg, arkitekt och stadsplanerare UrbanWorks

Otrygghet, segregation och kriminalitet diskuteras dagligen. Samtidigt fortsätter många samhällsaktörer att arbeta var för sig – i stuprör. Det håller inte längre.

Om vi menar allvar med att skapa trygga, attraktiva och hållbara städer måste trygghetsarbetet integreras redan från början i stadsutvecklingen. Inte som en separat fråga när problemen redan uppstått. Det behövara vara en självklar del av såväl planeringen, gestaltningen, förvaltningen som platsutvecklingen.

Vi vet att den fysiska miljön påverkar människors trygghet och välmående. Levande platser med aktivitet under dygnets olika timmar minskar risken för otrygghet och social utsatthet.

Frågan om trygghet är därför inte ”någon annans ansvar”, tvärtom. Trygghet skapas när fastighetsägare, kommuner, skolor, föreningsliv, näringsidkare och boende arbetar tillsammans – mot samma mål. När barn och unga inkluderas tidigt. När offentliga rum fylls med kultur, idrott, mötesplatser och vardagsliv.

Vi har sett flera exempel där relativt enkla satsningar gjort stor skillnad: aktiviteter för unga, kreativa verkstäder, tillfälliga scener, foodtrucks, idrottsytor och konstprojekt som aktiverar platser och skapar stolthet i området.

De mest lyckade projekten har en sak gemensamt: samverkan. Därför välkomnar vi förslaget om stärkt områdessamverkan från 2026. Lagstiftningen i sig kommer dock inte lösa problemen. Det krävs en vilja och en kulturförändring där fler aktörer ser trygghetsfrågan som en gemensam investering.

För bygg- och fastighetsbranschen – och inte minst långsiktiga fastighetsägare som spelar en särskilt viktig roll i det här – innebär det här ett vägval. Vill vi fortsätta utveckla områden utifrån kortsiktiga projektmål och separata budgetar? Eller vill vi vara med och skapa stadsdelar där människor vill leva, arbeta och stanna kvar över tid?

Förutom samverkan krävs också uthållighet. Det går inte att bedriva trygghetsarbete som tillfälliga projekt vid sidan av ordinarie verksamhet. Arbetssätten måste permanentas, formaliseras och följas upp över tid. Här kan tydliga samverkansavtal och gemensamma handlingsplaner bli avgörande för att säkra kontinuitet även när organisationer förändras.

Sammanfattningsvis: Framtidens attraktiva städer kommer inte byggas av enskilda aktörer var för sig. De kommer byggas av dem som väljer att kroka arm.

BIld av Pasi Mämmelä