Nyheter

Långt till det giftfria byggandet

Vägen till giftfritt byggande var namnet på en konferens som IVL Svenska Miljöinstitutet arrangerade den 14 mars. Bland talarna fanns representanter för både leverantörer och beställare. Dessutom fanns berörda myndigheter på plats för att upplysa om aktuella och väntade regelverk inom området. Arrangemanget bjöd också på frågestunder som avslutning på varje tema.

De många detaljrika presentationerna till trots återkom man ofta till grundläggande frågor, som vad är egentligen något ”giftfritt” och hur lång är sedan vägen till ett ”giftfritt byggande.” Det som i sammanhanget beställare och användare vill komma bort från är kemikalier, inte alla kemikalier förstås, men de som är giftiga. Men det är kanske bättre att tala om hälso- och miljörisker med kemikalier, och vilka nivåer av risker dessa kan innebära. Om en viss kemikalie är farlig avgörs av dess koncentration och var den förekommer. Sex-procentig ättika i maten är smakligt medan hundra-procentig ättiksyra (isättika) i ögat är starkt frätande.

Avvägning

Ofta när val av byggprodukt ska göras, står valet mellan hälso/miljöpåverkan och funktion. I funktionen kan definitivt hållbarhet ingå – läs byggnadens livslängd. Ett bättre namn på den aktuella konferensen vore kanske därför ”hållbart och kemikaliesmart byggande”.

Och hur långt är det då till ett sådant byggande? Verktygen för att samla in och informera om byggprodukters innehåll av kemikalier har funnits i några år, i form av Byggvarubedömningen, Basta och Sunda Hus. Men det är framförallt mycket stora leverantörer som har matat in sina produkter i databaserna och det är framförallt stora beställare som arbetat strategiskt med produktval för att bland annat fasa ut vissa kemikalier helt. Det återstår således många år innan det inom hela byggbranschen enbart används produkter som innebär låga hälso- och miljörisker. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att vi bor och arbetar i många fall i hus som är låt säga 40–60 år gamla och där miljöbovar som asbest och PCB bokstavligt finns inbyggda i väggarna, och därtill många år till.

Kemikalieinspektionen

Årets arrangemang inleddes med Mona Blomdin Persson som är avdelningschef för utveckling av lagstiftning och andra styrmedel, på Kemikalieinspektionen. Hon gav lite bakgrundsfakta om kemikalier, hänvisade till miljömål och vad som kan göras och görs för att minska miljö- och hälsorisker med kemikalier och varor som innebär risker på grund av sitt innehåll.

Globalt har volymen av kemikalier ökat med 600 procent från 1950 till 2000. År 2005 svarade Kina för 11 procent av volymen och 2015 för 40 procent.

– Det är en stor utmaning att få lagar och regler på plats som gäller även brics-länderna, sa Mona Blomdin Persson.

Kemikalieinspektionen har analyserat FN:s miljömål och deras koppling till kemikalier. Alla har sådana kopplingar, men i synnerhet åtta av målen. För Sveriges del har Kemikalieinspektionen regeringens uppdrag att bidra till att nå de svenska miljömålen, mest uttalat målet om en giftfri miljö. Kemikalieinspektionen arbetar dock både på nationell nivå, inom EU och tillsammans med enskilda länder som kan vara så skilda som Frankrike och Kina.

Har då lagar och regelverk effekt? Det menar Kemikalieinspektionen och hänvisar till att PCB och PFOS sjunker. Även skatter som styrmedel kan vara intressanta att utveckla.

– Men lagar och styrmedel är inte tillräckligt, menade Mona Blomdin Persson. Det är viktigt att företagen går före, till exempel för att byta ut farligt innehåll. Nationella åtgärdsprogram är viktiga. Kemi är svårt och kommunerna kan som beställare få hjälp genom ökat nätverkande.

Vägen till en giftfri miljö innebär fyra stora utmaningar:

  • Minska riskerna från kemikalier i varor och produkter
  • Minska riskerna i livsmedel och dricksvattentäkter
  • Ta hänsyn till den extra känsligheten hos foster, barn och unga
  • Hormonstörande ämnen behöver identifieras och utredas

Därefter berättade Erik Gravenfors, som är utredare på Kemikalieinspektionen, om hormonstörande ämnen. Kroppens hormonsystem är ett kemiskt signalsystem som reglerar ett flertal fysiologiska funktioner. Hormonerna bildas i endokrina körtlar i olika organ. Det förekommer en rad kemiska ämnen som kan påverka hormonnivåer och hormonernas funktion, och därmed störa kroppens fysiologi. Giftverkningarna är svåra att kartlägga, med andra ord har hormonstörande ämnen en komplex toxikologi. Hormonstörande ämnen kan nå foster genom att de kan tränga igenom moderkakan, som annars skyddar för exempelvis bakterier. Hormonstörande ämnen kan ha olika kraftig påverkan på vuxna respektive barn. Hos vuxna renas miljögifter, åtminstone delvis, i njurar och lever. Detta är annorlunda hos barn, dessutom spelar hormoner en roll för tillväxt och utveckling.

– Det har varit svårt att få fram kriterier på hormonstörande ämnen, berättade Erik Gravenfors. Sverige stämde EU för att inte ha ordnat detta som planerat till 2013. När väl kriterierna sedan kom var vi inte nöjda med dem.

Växtskyddsmedel och biocider måste prövas och godkännas innan de sätts på marknaden. Detta krävs inte av byggprodukter, men de företag som sätter produkter på marknaden måste bevisa produkternas ofarlighet. Vilka ämnen kan då vara hormonstörande? Det finns en rad listor där bland annat hormonstörande ämnen räknas upp, allt från kandidatlistan till SIN-listan och en dansk studie.

– När det nu inte finns bra kriterier, försök använda all tillgänglig kunskap och håll er till försiktighetsprincipen, var det råd som Erik Gravenfors gav.

Modernare byggregler

Staten har tillsatt en kommitté som arbetar för modernare byggregler. Åhörarna var givetvis nyfikna på vad som kan komma i form av bland annat en uppdaterad BBR. Några detaljer fick vi inte veta, men Åsa Johansson, som är jurist i Kommittén gav några cliff hangers och berättade övergripande om möjligheter och problem med regelverk och styrmedel.

Det som marknaden själv gör tillsammans med konsumenternas krav, räcker kanske en bit på vägen. Men det finns redan massor av kemiska ämnen ute på marknaden och staten måste få mesta riskminskning för pengarna som staten satsar. Alla styrmedel har för- och nackdelar, beroende på vad man vill uppnå med styrmedlet. Ekonomiska styrmedel kan vara avgifter eller bidrag som ska skapa incitament för producenter att göra så mycket som möjligt. Till de administrativa styrmedlen hör olika krav i lagstiftningen som följs upp med tillsyn och sanktioner. Till de informativa styrmedlen hör information och vägledning till producenter och konsumenter, exempelvis information från bland andra Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.

Åsa Johansson avslöjade att i juni kommer ett betänkande om miljöpåverkan i byggprocessen och under 2019 kommer ett betänkande med översyn av byggregler och kontrollsystem, däribland BBR.

Hur upphandla?

Frågan är sedan vad som gäller när något ska upphandlas och i synnerhet då LOU måste följas. Jens Johansson som är hållbarhetsspecialist på Upphandlingsmyndigheten förklarade och gav många bra tips. Hur ska miljökraven tas med i upphandlingen, utan att bryta mot någon lag eller regel?

Upphandlingsmyndigheten verkar för sunda offentliga affärer för en hållbar framtid. Myndigheten utövar inte tillsyn; det gör Konkurrensverket. Upphandlingsmyndigheten ska främja att de offentliga upphandlingarna hanteras mer strategiskt, rättssäkert och hållbart; och dessutom främja att möjlighet till innovationer beaktas i upphandlingar.

Miljökrav och andra krav ska uttryckas detaljerat och korrekt i förfrågningsunderlag och kontrakt. Det finns ett ”kriteriebibliotek” på myndighetens webb där formuleringar kan hämtas och klistras in i förfrågningsunderlag. Formuleringarna är anpassade till nybyggnationer, ombyggnationer, totalentreprenader respektive utförandeentreprenader.

En beställare kan ställa krav på att vissa ämnen inte får förekomma, eller att ämnen som ger vissa effekter inte får förekomma. Funktionskrav i stället för specifika krav lämnar utrymme för projektörerna att ta fram innovativa och optimala lösningar.

Både Jens Johansson och följande talare berörde hur kraven man ställer kan följas upp i entreprenörens byggproduktion, samt hur information om byggnationen/byggnaden ska samlas och överföras till byggherre/brukare.

Under byggproduktionen bör en loggbok föras. Boken utgörs idag förstås inte av en ”bok” i bokstavlig mening; loggboken förs givetvis helt digitalt. Om BIM redan används kan miljödata läggas in i detta vid sidan om alla övriga data.

Viktor Davidov har tidigare arbetat på NCC, bland annat med projekt där BIM användes. Idag är han solution specialist på BIMObject.

Det är en tydlig trend med efterfrågan på mera tekniska data och mer information om hållbarhet, berättade Viktor Davidov. Fastighetsägaren vill exempelvis kunna se till att material återvinns den dagen det är dags för ombyggnad, alternativ riva huset när livslängden är till ända. Men hur jobbar man praktiskt för att logga och spara data?

Miljödata kan läggas in kopplade till de olika objekten i den modell som projektörerna tar fram. Varje vägg, varje bjälklag, varje fönster och så vidare är ett objekt med objekt-ID. Om beställaren har krävt att exempelvis Basta används, läggs dess data in i modellen. Det blir rimligtvis leverantören av material/produkter som tillhandahåller informationen, men frågan är vem som ska ägna tid åt att lägga in den.

Digitalisering – enda vägen

Både föredragshållarna och åhörarna på konferensen tycktes vara fullt eniga om att digitalisering är den enda vägen för att hantera de stora datamängderna och framförallt att klara flödet av data från förstudie tills att huset står klart. Det gäller att undvika ”viskningsleken” då data förvanskas varje gång de överförs till nästa led i kedjan. Det gäller också att få rutiner för hur avvikelser hanteras, till exempel att informationen verkligen revideras när en vald produkt under byggskedet måste ersättas med en annan.

Flertalet, men inte alla, föreföll vara överens om att dagens situation med både Basta, Byggvarubedömningen och Sunda Hus gör det tungrott. Om huset dessutom ska miljömärkas enligt Svanen blir det ännu mer komplext. Till en början kunde åtminstone en gemensam databas för all miljöinformation underlätta.

Kristina Gabrielii som är projektledare för Smart Built Environment fortsatte på temat miljödata och hur den ska hanteras. Smart Built Environment är ett innovationsprogram för hållbart samhällsbyggande, där digital teknik tas till hjälp. Bland annat här gäller det att skapa ett obrutet flöde av data i hela processen, från förstudier, under byggproduktionen och under byggnadens hela förvaltningsskede. Miljödata ska uppdateras vid förändringar, som byte av utrustning och ombyggnad.

– Önskemålet är att trycka på en enda knapp för att få fram rätt miljöinformation, sa Kristina Gabrielii. Samlad info om klimatpåverkan, innemiljö, LCA, innehåll av kemikalier med mera; allt som behövs för analyser, projektering, bygge och förvaltning.

Två avgörande faktorer, för att alla de parter som kan finnas med i ett byggprojekt tillsammans bygger smart, är samverkan och respekt. Flödesscheman är lätta att rita upp, men en titt på dagens verklighet visar på flera problem; som brist på termer, brist på objekt-ID, olika sätt att uttrycka samma information. De administrativa system vi har idag inriktas på full koll av ekonomin, nu gäller det att lägga in miljödata och få full koll på även på dessa.

Leverantörernas perspektiv

Därefter blev det dags för leverantörerna att presentera sina perspektiv på giftfritt byggande. Lars Gustafsson, Senior Sustainability Manager på BASF redogjorde för företagets proaktiva arbete med att styra produktportföljen i hållbar riktning. Genom den externt validerade metoden Sustainable Solution Steering® har BASF systematiskt utvärderat företagets cirka 60000 applikationer utifrån en rad olika hållbarhetskriterier som bidrar till att uppnå FN:s globala hållbarhetsmål.

BASF var även med och bildade initiativet Together for Sustainability som idag består av 19 globala industriföretag som tillsammans jobbar för ökad hållbarhet. Sedan några år tillbaka hjälper BASF sina kunder att öka andelen förnyelsebar råvara genom den så kallade biomassbalans-metoden. Genom att ersätta fossila råvaror med förnyelsebara redan i första steget i tillverkningsprocessen och därefter allokera dessa till olika produkter erbjuder BASF en metod som kan liknas vid principen för Grön El, och som bidrar till att minska användningen av fossila råvaror. I slutet av 2016 lanserade Caparol den första förnyelsebara dispersionsfärgen i Sverige.

Henkel är ett kemiföretag där vissa av produkterna används inom byggindustrin. Mats Hagwall som är teknisk chef och hållbarhetsansvarig för Norden, berättade om företagets arbete för att minimera risker med kemikalieexponering. Produktutvecklingsavdelningen har samlat på sig kompetens om kemikalier som kan påverka hälsa- och miljö. Man har samlat in hela 84 listor med kemiska ämnen som bevisat eller misstänkt innebär risker.

– Vi tar reda på om det finns underlag för säker användning av de kemikalier som ingår i våra produkter, berättade Mats Hagwall. Om det är osäkert försöker vi byta ut ämnet. Expertkunskapen hos våra formulerare är viktig, liksom att det finns ersättningsämnen som innebär lägre eller ingen risk.

– Vi överväger också socioekonomiska aspekter med våra produkter, följer trender på marknaden och gör affärsmässiga överväganden, fortsatte Mats Hagwall. Och frågar oss vilka lagändringar som kan vara på gång. Det bästa är om vi ligger före lagstiftningen.

Mats pekade på ett exempel där en redan testad och godkänd substans trots detta orsakade problem hos användarna. Tillverkarna bör därmed vara minst lika kritiska som myndigheterna.

Återvinning

Kraven på att nya hus ska vara miljö- och hälsomässig hållbara höjs nu i rask takt. Producenter och leverantörer av byggvaror står idag inför många utmaningar och krav från beställarna. Hur kommer man vidare med kemikaliekraven – räcker det arbetssätt vi har idag? Vad behövs eventuellt för att utveckla arbetet ännu mer?

Dag Duberg, som är nordisk miljöchef på Tarkett, resonerade kring det giftfria byggandet. Tarkett har två fabriker i Sverige, sammanlagt 34 i världen. Företaget tillverkar golv från ”ax till limpa”.

– Giftfritt är viktigt, men jag vill ha med fler aspekter, framförallt livslängden är viktig för långsiktig hållbarhet, menade Dag Duberg och visade bildexempel på hårt använda golv som ändå hållit mycket länge.

– Hur ska vi få jordens resurser att räcka? frågade sig Dag Duberg. Vi tror på cirkulär ekonomi. Men vilka problem står vi inför och hur ska vi tänka? På Tarkett försöker vi hitta alternativa råvaror.

Företaget använder en restprodukt från ett reningsverk i Holland. Gamla fiskenät används som fibrer i golven. Man tar också reda på spillet vid läggning av golv, där ungefär 10 procent av de golv som körs till byggplatsen blir spill. På fabriken i Ronneby återvinns 90000 kvadratmeter spill varje år. Varje kilo plast som återvinns innebär ett minskat koldioxidutsläpp på 2 kilo.

– Vi försöker samtidigt byta fossila energikällor och fossila råvaror mot förnybara, men här måste vi titta på om markanvändningen konkurrerar med matproduktion, sa Dag Duberg.

Summa summarum kan sägas att även produkternas livslängd och återvinningsmöjligheter bidrar till hållbarhetsmålen.

Beställarrollen

Därefter följde inlägg från några beställare och hur de arbetar för ett giftfritt byggande. Matilda Lissert, som är kvalitets- och miljöledare på Veidekke, berättade att företaget använder både Byggvarubedömningen, Basta och Sunda Hus. Det är svårt för personalen att hoppa mellan de olika systemen, beroende på projekt. Dessutom bygger man ibland för att husen ska klara Svanenmärkning.

– Vi vill bli mer kemikaliesmarta, och det måste bli lätt att göra rätt, sa Matila Lissert. Branschen borde enas om en gemensam nationell databas med de hälso- och miljödata som behövs.

Hon berörde också svårigheterna ute på byggplatserna i vardagen, att ibland vid val av produkt måste man väga funktion mot miljörisker med produkten. I vissa fall måste avvikelse göras från kraven och då görs avvikelserapport. När Svanen-märkta hus byggs måste Veidekke ta upp avvikelser till diskussion.

Steve Persson är hållbarhetschef hos Stockholms läns landsting, för utbyggnaden av tunnelbanan. Denna ska drivas med förnybara energikällor och vara hållbar, men även utbyggnaden ska göras på ett hållbart sätt. Steve Persson pekade på några viktiga faktorer för en hållbar byggprocess:

  • Medvetenhet och engagemang hos medarbetare och utförare.
  • Struktur och tydlighet. SLL använder miljöledningssystemet CEEQUAL.
  • Gör hållbarhet konkret i vardagen.

SLL har bland tittat på hur Trafikverket arbetar med hållbarhet. För kravställande använder SLL Byggvarubedömningen, men tillåter även andra system. Vid upphandlingen anges miljökrav ofta som funktionskrav. Ofta är det nämligen entreprenören som kan ta fram de bästa lösningarna. Samtidigt är det viktigt med en aktiv och engagerad beställarorganisation som verkligen följer upp miljökraven under och efter bygget.

Växjö kommun har länge varit föregångare när det handlar om hållbarhet. Exempelvis började man använda biobränslen i sitt kraftvärmeverk redan 1980 och kommunen var den första i världen att 1996 ta ett politiskt beslut om att bli fossilbränslefri. Växjö antog epitet Europas grönaste stad 2007 efter att BBC hade gjort ett reportage om den grönaste staden i Europa. Det fortsatta miljöarbetet ledde till att Växjö 2018 kan kalla sig Europas grönaste småstad då man blivit utnämnd till European Green Leaf.

– Vi beaktar alla 17 globala miljömål och har brutit ner dem så att de nu är aktuella för kommunen, berättade Pernilla Bodin, som är kommunens verksamhetsutvecklare för hållbar utveckling. Dessa ska nu formuleras till mål i kommunens hållbarhetsprogram som är under utveckling. Hur ska vi då uppnå målet om giftfritt och hållbart byggande? Redan idag arbetar vi på många sätt genom våra strategiska dokument. Vi ska bygga kemikaliesmart, energieffektivt och gärna i trä.

Ett viktigt beslut, är målet att år 2020 ska 50 procent av allt byggande kommunen står för göras i trä. Det är en utmaning att vara hållbar både under byggproduktionen och under byggnadens hela livslängd. Exempelvis ska hälso- och miljörisker förenade med kemikalier minimeras även när det gäller underhåll, inredning, leksaker på förskolorna och utrustning i utemiljön.

– Alla särskilt farliga ämnen ska bort. Om de inte går att ersätta, ja, då kanske deras funktion ska bort, sa Pernilla Bodin.

Kemikaliecentrum

En annan stor beställare är Stockholms stad. För att samla tillräcklig kompetens har miljöförvaltningen inrättat ett kemikaliecentrum. Där finns egna experter på bland annat miljö- och hälsorisker. Man har också täta kontakter med forskare för att hålla sig uppdaterad. Kemikaliecentrum och forskare använder ofta Norra Djurgårdsstaden som testbädd för olika krav, verktyg och produkter.

– För rätt kravställande är det förstås viktigt med tillgång till korrekt information, sa Johanna Pierre, som är byggmaterialspecialist på kemikaliecentrum. Det har vi inte idag och vi har fått göra många egna analyser av produkter. Vi önskar skarpare lagstiftning gällande innehållsinformation. 

– Bedömningssystemen är ett bra verktyg men jag tycker inte att innehållsinformation som ges i Byggvarubedömningen, Sunda Hus och Basta räcker, fortsatte Johanna Pierre. Att det förekommer flera system leder också till varierande krav från olika beställare. Detta blir en ohållbar situation för våra leverantörer och för oss. Det vore önskvärt att kunna översätta information från ett system och införa i ett annat.

Att leverantörer eller byggherrar arbetar i olika system gör det också svårt för oss att föra statistik på de produkter som används i exempelvis Norra Djurgårssstaden, för att ha kontroll på mängderna av produkter/substanser som ”byggs in” i respektive stadsdel.

Slutsatser

I den avslutande debatten deltog förutom ovanstående även Sussi Wetterlin, vd för Basta. Då var frågeställningen om vi fokuserar på rätt saker, när vi formulerar kravkriterier för hållbart byggande.

Några slutsatser som flertalet tycktes vara ense om var att:

  • Fasa ut de ämnen som enligt olika ”listor” potentiellt ger de högsta hälso- och miljöriskerna.
  • Samarbeta och samordna mer. Varje beställare ska inte behöva göra sina egna analyser av produkternas miljö- och hälsoeffekter. Gemensam databas som är tillgänglig för alla efterlyses därmed.
  • Skapa ett gemensamt i stället för flera system, där produkternas innehåll av kemikalier, deras effekter och deras egenskaper visas.
  • Ta hjälp av den digitala tekniken. Nödvändigt för att klara informationshanteringen och dokumentationen.

Presentatörer och deltagare på konferensen representerade kompetensspetsen när det handlar om kravställande på byggprodukter ur ett miljö- och hälsoperspektiv samt informationshantering. Många ”rollfigurer där ute i verkligheten” ligger mycket långt efter på området. Det är vanligt att konsulter klipper och klistrar in text i förfrågningsunderlag, utan att ha en aning om vilka krav dessa texter ställer. Och inte heller varför …