”Svenska skolor är eftersatta, och kommunerna kämpar med skyhöga underhållsskulder. Det finns mycket att vinna på att nyttja befintliga verktyg för hållbart byggande, så som återbruk och transformation.”
Riv gamla föreställningar, istället för att riva skolor! Det uppmanar nu företrädare för landets största arkitektkontor, White Arkitekter:
”Allt fler kommuner vittnar om utmaningar med eftersatta skolbyggnader. I en enkät som tidningen Skolvärlden låtit genomföra uppger 68 procent av de svarande kommunerna att de inom de närmaste fem åren är i behov av nya lokaler, och ifjol konstaterade Sveriges kommuner och regioner, SKR, att det innan 2022 behövs motsvarande 390 nya grundskolor och 40 nya gymnasieskolor i Sverige.
Behovet beror på växande barn- och ungdomskullar, men också det faktum att många av dagens skolor är slitna, bristfälligt underhållna och inte anpassade för ett modernt lärande. Sveriges andra största stad är inget undantag. Enligt analyser som presenterades förra veckan är underhållsskulden för Göteborgs stads skolbyggnader så hög som 3,5 miljarder kronor och listan på byggnader som i sin nuvarande utformning är uttjänta växer.
För att möta utmaningen har Göteborgs stad påbörjat en långsiktig fastighetsplan. Givetvis bör alla kommuner ha en plan för hur man förvaltar och tar hand om sina fastigheter, men vi vet att det saknas på fler håll. Verksamheter som inte klarar av det långsiktiga underhållet har enligt vår erfarenhet sällan genomtänkta planer för återbruk eller transformation.
Det är dags att uppvärdera de kommunala fastighetsbestånden – och byta perspektiv. Dagens linjära system, där byggnader står i stadigt förfall och medför en konstant ökande kostnad, måste utmanas. Vi vill istället se ett cirkulärt system, där byggnader inte bara värderas utifrån sina arkitektoniska kvalitéer utan också utifrån vilka material och inventarier som de består av. På så sätt kan de skapa ett värde, även när de behöver rivas eller byggas om. Faktum är att byggnaderna är, eller kan bli, en gemensam materialbank för en kommun.
Just skolor och dess inventarier kan ofta nyttjas i framtida lärandemiljöer. En storskalig återbruksinventering av rivningshotade skolor borde med andra ord vara en viktig insats för alla kommuner som står med rivningsbeslutet i handen. Därtill borde varje identifierat lokalbehov leda till en analys av befintliga byggnader med potential att uppgraderas – i stället för att förutsätta att lösningen är att bygga nytt.
För kommuner som vill arbeta med transformation och återbruk finns flera goda exempel. I Umeå står sedan 2019 den ombyggda Maja Beskow-skolan. Där kunde allt från stommar till kalkstensgolv återbrukas när två gamla byggnader blev till en ny. I den ena byggnaden, från 50-talet, gick stora delar av det befintliga att bevara och i 80-talsdelen gick stommen att behålla.
Ombyggnationen av Maja Beskow-skolan innebar en tredjedel så stor klimatpåverkan, jämfört med om man byggt nytt, och den ekonomiska besparingen blev omkring 300 miljoner kronor. Att bevara stommar och grundläggning ger en stor klimatnytta, eftersom dessa byggdelar är svåra att återbruka i någon annan form. Ett annat inspirerande exempel är Göteborgs stads Selma Lagerslöf Center, Sveriges största återbruksprojekt för en offentlig aktör. Dess 6 200 kvadratmetrar är till 92 procent inredda med återbrukade möbler och material från verksamheter i staden.
Att välja återbrukade möbler minskar klimatavtrycket med 20-40 procent, jämfört med att köpa nytt och slänga. Förutom klimatnyttan genererade den höga graden av återbrukad inredning i projektet en besparing på nio miljoner kronor.
I en idéskrift som SKR presenterade tidigare i år, med fokus på kommunala skollokaler fastslår man att en ansvarsfull resursanvändning handlar om att minska behovet av nybyggda skolor eftersom dessa innebär såväl stora investeringar som ökade kostnader för drift och underhåll. I stället uppmanas kommunerna att se över hur de kan använda befintliga lokaler. Men såväl ogynnsamma kalkyler som begränsningar i detaljplaner kan enligt SKR sätta käppar i hjulet här. Ytterligare ett tydligt exempel på att gamla system och synsätt måste förändras.
Dessa frågor kommer att bli allt viktigare. Boverket konstaterar att en stor del av det kommunala fastighetsbeståndet, där skolor och förskolor utgör en betydande del, byggdes på 1960-, 1970- och 1980-talen.
Många av dessa byggnader har nu ett betydande och ökande underhållsbehov. Slitna skolor i kombination med stora barnkullar, sätter hård press på de kommunala budgetarna. Kommunerna måste därför öka återbruket av material mellan rivnings-, ombyggnads- och nybyggnadsprojekt samt inkludera visioner om transformation av byggnader i arbetet med fastighetsbeståndet.
Och när man inte har något annat val än att bygga nytt bör måste man välja slitstarka och sunda material som går att demontera och återbruka i många generationer. Förutom de uppenbara klimatfördelarna är det ekonomiskt hållbart att tänka cirkulärt. Kunskapen, verktygen och ambitionerna finns redan där. Nu handlar det bara om att byta synsätt – ut med det gamla, och in med det gamla!”
– Jacob Sahlqvist, tillträdande kontorschef White Göteborg, Anna Nordlander, studioledare för Utbildning & Kultur, White , Karin Hedén, miljöstrateg och återbrukssamordnare, White –
På bilden: Maja Beskow-skolan, Umeå
