När konsultens föreskrivna produkt/tjänst byts ut av ”likvärdig” som senare visar sig vara ”inte likvärdig” uppstår problem inom byggkvalitet, energieffektivitet, livslängd och framtida kostnader. För att inte nämna garantiärenden. Vem är ansvarig när det som skulle motsvara konsultens föreskrivning inte håller måttet?
I rapporten på 175 sidor anger byggherrar, vvs-konsulter, entreprenörer och leverantörer inom branschen svar på frågor om hur branschen mår och fungerar. En av de mest intressanta frågorna (enligt QTF) rör föreskrivningar och i vilken mån de av vvs-konsulten föreskrivna produkterna/tjänsterna väljs bort och byts ut till annan ”likvärdig”, som senare visar sig vara ”ovärdig”.
Från rapporten:
”Sammantaget är en indikation att ungefär en tredjedel av de svarande (1472 st) tror att ungefär en tredjedel eller mer av det som är föreskrivet byts ut. Det vill säga mer exakt mellan 29–43 procent av alla målgrupper som svarat tror att över 30 procent av det som är föreskrivet byts ut av ”likvärdigt”. Mellan 13,6–23,6 procent av de svarande tror att andelen föreskrivet som byts ut är över 50 procent. Det vill säga ungefär en av fem tror att hälften eller mer av det som är föreskrivet byts ut.”
Nyckelordet för problemställningen är ”likvärdig”
När entreprenörer framställer alla avgasare av systemvätska som likvärdiga fast de uppenbarligen och bevisligen inte är det så uppstår problem. Lösningen är att fokusera på och föreskriva ett slutresultat. När föreskrivningen innehåller specificerad syrenivå – 0,5 mg/liter – som vätskan maximalt får innehålla samt krav på när den skall uppnås samt när och hur den skall mätas och dokumenteras så kommer alla ovärdiga produkter rensas bort.
”Föreskriv alltid ett slutresultat av avgasningen, en maximal syrenivå – 0,5 mg/liter – som vätskan får innehålla för att vara energieffektiv och korrosionsfri. Och specificera hur den ska mätas och dokumenteras innan slutbesiktningen. Då kan ni vara trygga”
Statistik från QTF:s besiktningar och mätningar på marknaden
QTF har genomfört mer än 15 000 besiktningar, de senaste 752 dokumenterade efter syrenivå, om underhållsavgasare varit installerad och hur expansionskärlet sett ut (kontrollventil med möjlighet att kontrollera förtryck).
Man konstaterade att av de besiktade systemen har ca 25 % haft underhålllsavgasare av olika fabrikat installerade men att de trots det hade i genomsnitt 2,51 mg syre/liter i systemvätskan. Det var till och med så att två av de vanligast förekommande fabrikaten av underhållsavgasare på marknaden hade högre syrenivåer än de system som inte hade någon underhållsavgasare alls.
De system som hade QTF:s underhållsavgasare – och som alltså tidigare hade genomfört snabbavgasning enligt QTF-metoden – var de enda systemen som hade syrenivåer under maximinivån enligt gränsvärdet på 0,5 mg/liter.
Likvärdig eller ovärdig produkt?
Föreskriv alltid ett slutresultat för att slippa ovärdiga produkter. Så länge ni är överens om ett slutresultat är ju vägen dit egentligen underordnad, eller hur? Men när en avgasare godtyckligt byts ut mot en annan som inte kommer i närheten av det föreskrivna slutresultatet kan syrenivåerna fortfarande vara skyhöga. Korrosion frodas och vätskan blir en dålig energibärare. QTF har många dokumenterade exempel på just det och har många gånger fått rädda system som havererat, genom att avlägsna undermåliga undertrycksavgasare och snabbavgasa på riktigt med QTF:s utrustning.
QTF bjuder på anvisningar till föreskrivning av slutresultat för systemvätska samt ett enkelt sätt att nå resultatet – avgasning och rening enligt QTF-metoden.
Länken går direkt till dokumentet på QTF:s. hemsida:
https://qtf.se/wp-content/uploads/Anvisning_avseende_avgasning_vatskesystem_1.3.pdf
https://www.mynewsdesk.com/se/qtf/videos/diff-qtf-snabbavg-vs-konkurentavgasare-109324
