Boken Villaliv i Ekebäck beskriver utvecklingen över 100 år i Göteborgsområdet Ekebäck. Ett nybyggarområde där arbetare bodde i början av 1900-talet, vilket med tiden blev nedgånget och dit konstnärer och proggare flyttade på 60- och 70-talen. Numera har en ny generation bosatt sig där med intresse för husrenovering, heminredning och återbruk.
Kerstin Gunnemark är professor emerita i etnologi vid Göteborgs universitet och har forskat om stadsliv och boende, minnen och kulturarv i många år.
– Jag har genom åren studerat områden med flerfamiljshus, i bland annat Kortedala och Majorna, men började reflekterade mer om mer över villaområden. Den forskning som tidigare funnits kring villaområden handlar framför allt om nybyggda, planlagda områden. Historiskt har det mest berättats om kända arkitekters villor, eller om kändisars hem som Selma Lagerlöfs Mårbacka.
Begreppet gentrifiering – vilket betecknar en social statushöjning av ett område, genom exempelvis renoveringar eller nybyggen som leder till att invånare med betydligt högre inkomster flyttar in istället för den existerande befolkningen – har mest kommit att belysa förändring i områden med flerfamiljshus i centrala stadsdelar. Men samma process sker ofta i villaområden över tid menar Kerstin Gunnemark.
– Att ett enda hushåll flyttar och ett nytt flyttar in medför ingen skillnad. Det är när man tittar utifrån ett hundraårsperspektiv som man ser förändringsprocessen, säger Kerstin Gunnemark.
I boken fokuseras på tre generationer invånare. De som byggde husen och bodde i Ekebäck i början av 1900-talet, den generation som flyttade in någon gång från mitten av 1960- och till 1980-talet och som fortfarande bor kvar, samt den senaste generationen som köpt sitt hus i Ekebäck omkring år 2000 och framåt.
Ekebäck var en karg utmark innan husen uppfördes. Tomterna köptes billigt. Nybyggarna var ofta arbetare som jobbade i hamnen eller på varven och de ägnade söndagarna åt husbygge.
– Tyvärr har jag såklart inte kunnat intervjua dem men de äldre som bor i Ekebäck nu, som jag i boken kallar för ”mellangenerationen”, har berättat om dem.
Nya generationer och renoveringar
När en ny generation började ta över, från 1960-talet fram till 1980-talet, var husen nedgångna och dåligt underhållna, men utgjorde ett billigt boende för vänstersympatiserande konstnärer och andra som tillhörde proggrörelsen.
– De som flyttade in då var konstnärer, unga arkitekter, inredare och textilkonstnärer som framför allt ville åt de stora ytorna för att kunna ha ateljéer hemma.
Det fattiga området som en gång gick under epitetet ”Tattarberget” kallas idag för ”Reklamberget”. Den senaste generationens invånare, som började flytta in runt millenieskiftet, har helt andra yrken och ekonomiska muskler.
– Som forskare är det inte bara intressant att få följa denna process utan även att få en möjlighet att ge invånarna en röst. De får berätta om sitt liv, sina boendekarriärer och hur de ser på framtiden, säger Kerstin Gunnemark.
Den nya generationen ser villorna i Ekebäck som sina livsprojekt och de planerar att bo kvar länge. Med intresse för återbruk och en hållbar livsstil renoverar de husen till hur de tror att de en gång såg ut när de var nya.
– Men av allt att döma har Ekebäck blivit mer pittoreskt på senare tid, säger Kerstin Gunnemark.
