– Jag är kritisk till miljöcertifiering. Man tar hänsyn till bland annat miljöbelastning från ingående material samt miljöbelastning och kostnader för driften. Men den nuvarande miljömärkningen beaktar inte livslängden för byggnaden.
Det säger Stephan Fickler, verksamhetsledare på Svenska Byggnadsvårdsföreningen till Svensk Byggtidning och fortsätter:
– Det räcker faktiskt heller inte med att en livscykelanalys görs för husets hela livslängd. Man bör också ta hänsyn till alternativen. Det var kanske inte nödvändigt att riva huset som stod på tomten innan. Man kanske borde ha räknat på ett alternativ där huset bevarades och renoverades. En rivning ger upphov till avfall, miljöbelastning och en miljöskuld som borde räknas med i den totala kalkylen.
Att vårda kulturhistoriska byggnader och värdefulla miljöer har utvecklats till en bred gräsrotsrörelse. Byggnadsvårdsföreningen, som är en ideell förening, startades visserligen av akademiker, men har expanderat till ett nätverk av intresserade privatpersoner, institutioner och byggföretag, som brinner för bra underhåll, vård och att bevara den bebyggelsemiljö som är en självklar del i vardagen för oss.
– I Sverige är vi fortfarande dåliga på att ta hand om befintliga byggnader trots att vi försöker vara miljövänliga. Utbildningarna, plan- och bygglagen och byggbranschen är helt inriktade på nyproduktion där rivning av det gamla premieras, säger Stephan Fickler, verksamhetsledare på Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
Arkitekter och ingenjörer borde omskolas för att lära sig vad som är hållbarhet på riktigt. Klimat, miljö och hållbarhetsparametrar hos byggnader hänger samman. Ett långsiktigt tänkande innebär regelbundet underhåll istället för slit-och-släng, och det går även att kombinera med renoveringar till högre standard. Tänk på att EU har formulerat flera hållbarhetsmål, bland annat för att få ner mängden avfall från byggverksamhet.
Tar inte sitt ansvar
– Jag upplever att byggbranschen, som domineras av ett fåtal stora aktörer i ett oligopol, inte har tagit ansvaret fullt ut för hållbart byggande, säger Stephan Fickler.
Byggnadsvård handlar inte enbart om gamla hus. Även hus från 1970-talet kan ha kvaliteter som försvarar ombyggnad och renovering i stället för rivning.
– Branschen måste lära sig att ta vara på de gamla strukturerna, påpekar Stephan Fickler.
Byggnadsvård är viktigt inte bara för att bevara kvaliteter hos enskilda hus. Hela kvarter och hela stadsdelar kan behöva vårdas. Till kultur hör inte endast konst, litteratur och musik, utan i högsta grad även byggnadskultur. Den miljö som byggnaderna skapar är den miljö där vi vistas dagligen och den har stor betydelse för vårt välmående.
Länsombud
Den ideella byggnadsvårdsföreningen engagerar idag omkring sju tusen medlemmar, flertalet privatpersoner men också ett par hundra företag. Föreningen har etablerat ett nätverk med länsombud och samarbetspartners över hela landet. Länsombuden fungerar som regionala spindlar i nätet. Ombuden ger medlemmarna tips och råd och guidar till lämpliga konsulter och entreprenörer. Byggnadsvårdsföreningen samarbetar dessutom med ett sextiotal butiker som ger rabatt för medlemmar.
Ett bra byggprojekt kräver en bra beställare sägs det i branschen och detta gäller i synnerhet vid underhåll, renovering och ombyggnationer av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Hur kan man då lära sig? Varje sommar arrangerar föreningen kurser i form av 1–2 veckor långa läger då deltagarna jobbar fysiskt med renoveringsobjekt. Fler än två tusen personer har deltagit i sådana läger.
– Det är visserligen svårt att avsätta en semestervecka för ett sådant läger, men de som deltar brukar bli helt lyriska, fortsätter Stephan Fickler. I många fall har lägret fungerat som insteg för en ny karriär.
Föreningen rekommenderar också de kurser som ordnas av länsmuseerna. Ett exempel är en kurs för hur man bygger våtrum utan att använda tätskikt.
Hotade objekt
En välkänd och uppskattad funktion hos Byggnadsvårdsföreningen är Gula Listan. Den upptar byggnader och andra objekt som är i fara. Anmälan till listan kan göras av vem som helst. Föreningen gör sedan viss sållning för att undvika ärenden vars karaktär liknar de tidigare. Ärenden med alltför privata intressen tas heller inte upp. Listan uppdateras efterhand så att gulmarkerade objekt blir gröna om de räddas och röda om de rivs.
– Listan har gjort störst nytta i mindre städer och i glesbygd där befolkning och lokalpress bevakar listan. En erfarenhet är att ju fler personer som engagerar sig i ett ärende, desto större är chansen för en räddning, berättar Stephan Fickler.
Föreningen ger också råd för hur man skapar opinion lokalt och driver ett räddningsprojekt. Mycket handlar om att förmå kommuner att handlägga ärenden enligt lagar och regler. I flertalet fall är dessa tillräckliga. Det gäller att hindra kommuner och aktörer från att ta genvägar och köra över regelverken.
– Byggnadsvårdsföreningen har blivit en allt viktigare röst från civilsamhället, endast en tredjedel av landets kommuner har antikvarisk kompetens och trycket från byggföretagen är stort. Vi behöver en oberoende granskning, inte minst för att byggbranschen och kommuner sitter i knät på varandra, och organisationer som sätter upp riktlinjer för miljö och byggande ofta är branschägda. I det avseendet är den svenska modellen lite blåögd, avslutar Stephan Fickler.
På bilden: Stephan Fickler och Ulla Skoog är med i radioserien Husesyn med Ulla Skoog som går att lyssna på i P1 och efterlyssna i SR-play
Foto: Urban Björstadius
