Den nya strandskyddsreformen som trädde i kraft i juli i år lovade förenklingar för fastighetsägare. Men för Stockholms skärgård har reformen blivit en stor besvikelse. Medan landsbygden får lättnader för sina små sjöar och vattendrag samt dispens för småskaliga verksamheter, lämnas skärgårdskommunerna att fortsätta slås för sina bryggrättigheter i mark- och miljödomstolarna. Konsekvensen blir att båtbryggor gradvis förvandlas till badbryggor.

Bryggor är förutsättningen för skärgårdslivet

I Stockholms skärgård, särskilt på öarna i Värmdö, Vaxholm och Nacka, är bryggor själva förutsättningen för skärgårdslivet. Under generationer har familjer byggt sina bryggor för transport av dagligvaror, byggmaterial och service. Även på fastlandet är bryggor centrala för skärgårdskulturen – byggda för båtliv, fiske och transport, inte som badanläggningar.

Systematiskt nekande drabbar Stockholms län hårt

Naturvårdsverkets statistik avslöjar problemets omfattning: Var tredje brygga som fick dispens upphävd 2024 låg i Stockholms län – 40 av landets 120 upphävda bryggdispenser. Fastighetsägare möts av Länsstyrelsens nästan identiska motiveringar, oavsett specifika förhållanden och individuella omständigheter. Endast de fastighetsägare som vågar överklaga besluten och ta kampen i mark- och miljödomstolarna har en chans.

Naturens förändringar ignoreras

Stockholms skärgård genomgår ständiga förändringar som kräver anpassning. Landhöjningen får dramatiska konsekvenser över tid, medan uppgrumling från intensiv båttrafik – färjor, kryssningsfartyg och fritidsbåtar – förvärrar situationen. Bryggor som tidigare kunde ta emot djupgående båtar når nu bara knävattnet och blir oanvändbara för sitt ursprungliga syfte.

Reformen missade skärgårdens behov

Reformen om strandskydd borde ha inkluderat tydliga rättigheter för fastighetsägare att upprätthålla sina bryggors funktion när naturliga förändringar gör detta nödvändigt. I stället gäller det nya dispensskälet endast områden med ”låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck” – kriterier som utesluter praktiskt taget hela Stockholms skärgård.

Ny utredning erkänner problemen – men kommer för sent

I juni 2025 fick en särskild utredare i uppdrag att analysera strandskyddsbestämmelserna och föreslå ändringar för att öka möjligheterna att bygga nära vatten. Men denna utredning borde ha genomförts innan den nuvarande reformen sjösattes i juli. Medan politikerna nu utreder vidare fortsätter båtbryggor att förvandlas till badbryggor i Stockholms skärgård. Skärgårdsborna får återigen vänta på lösningar medan deras livsmiljö systematiskt undermineras. Nu är det dags för politikerna att agera innan det är för sent att rädda skärgårdens brygginfrastruktur.

Om skribenten

Giedre Jirvell är jur. kand. och driver Jirvell Juridik AB samt specialisttjänsten strandskyddsjurist.se och strandskyddsdispens.se. Hon är en av Sveriges mest erfarna processförare inom mark- och miljörätt med över 800 vunna mål i mark- och miljödomstolarna under sina närmare 20 år i branschen.

Jirvell har en unik bakgrund från både lagstiftningsarbete och myndighetsutövning. Hon medverkade vid framtagandet av plan- och bygglagen på Regeringskansliet och har arbetat som Head of Section på Miljödepartementet. Denna kombination ger henne djup insyn i hur miljölagstiftningen är tänkt att fungera – och hur den faktiskt tillämpas.
Som specialist på strandskyddsfrågor i skärgårdsmiljö har hon omfattande erfarenhet av just de bryggärenden som beskrivs i artikeln. Hon har framgångsrikt företrätt hundratals fastighetsägare i Stockholms skärgård och skapat flera viktiga prejudikat inom området.

Jirvell är en frekvent anlitad föreläsare och debattör som regelbundet kommenterar rättsutvecklingen inom strandskyddet. Genom sin verksamhet har hon blivit en ledande röst för proportionalitet och rättssäkerhet i strandskyddsärenden, med särskilt fokus på skärgårdens unika förutsättningar.