Digitalisering ska göra bygg- och anläggningsbranschen mer effektiv och hållbar. Men när krav och system utformas utan hänsyn till hur branschen faktiskt fungerar, riskerar utvecklingen i stället att få negativ påverkan på de små företag som utgör dess ryggrad.

Vi författare bakom artikeln representerar tillsammans mer än 100 års erfarenhet av bygg-, anläggnings- och logistikbranschen, med praktisk insikt från både stora beställarorganisationer och de allra minsta entreprenörsföretagen.

Bengt Hellman och Per Lundgren, civilingenjörer och verksamhetskonsulter på WIKLU AB, har mångårig erfarenhet från logistik, affärssystem, infrastruktur och miljö i roller som specialister, chefer och konsulter inom bland annat NCC, IKEA, Trafikverket och flera lokala LBC:er. Joakim Brändström, VD på evoluCon AB och JB Digitalisering AB, har mångårig branscherfarenhet, bland annat i operativa roller inom LBC, som produktägare för Sveriges första mobila BEAst-följesedelslösning samt från utveckling av digitala verktyg och utbildningar som hjälper mikroföretag att möta krav på kvalitet, hållbarhet och digital rapportering.

Digitaliseringens löfte, och branschens verklighet

Enligt SNI-statistik finns omkring 120 000 företag inom bygg- och anläggningssektorn, varav cirka 90 procent har färre än tio anställda. Antalet renodlade anläggningsföretag uppskattas till cirka 25 000. Det är dessa mindre entreprenörer som varje dag får projekten att fungera – de rycker ut med kort varsel, löser oförutsedda problem och säkerställer att maskiner och transporter rullar när förutsättningarna ändras.

Trots deras centrala roll riskerar just dessa företag att hamna utanför den pågående digitaliseringsvågen. I en marknadsundersökning genomförd 2023 bland cirka 300 entreprenadföretag med upp till 20 anställda uppgav närmare 70 procent att de kan tvingas avstå från uppdrag där digitala krav enligt BEAst införs utan att vara praktiska och värdeskapande för båda parter.

Huvudskälen som anges är att man redan är hårt pressad av befintliga krav, samt att befintliga systemlösningar upplevs som för komplexa, kostsamma och svåranvända, och att nyttan främst tillfaller beställaren – inte den enskilde entreprenören.

Dessa signaler måste tas på största allvar. För att digitalisering ska accepteras och skapa värde krävs både tydlig nytta för utföraren och systemstöd som är tillräckligt enkla för att användas i praktiken.

En bransch byggd på många led

I större entreprenadprojekt skriver beställaren oftast avtal med en huvudentreprenör (HUE), som anlitar underentreprenörer (UE) i flera nivåer. Dessa i sin tur anlitar ofta mindre företag – maskinförare, transportörer och specialister – vilket gör att det i praktiken ofta finns fyra till fem led mellan utföraren på plats och beställaren.

Varje led behöver verifiera och godkänna sina uppgifter innan information förs vidare uppåt i kedjan. Denna struktur skapar flexibilitet och kapacitet, men gör också digitaliseringen mer komplex.

Om digitala rutiner införs utan hänsyn till detta skapas i praktiken mer administration, fler kontroller och dubbelarbete – i stället för den effektivitet som var syftet.

När digitalisering fungerar – och när den inte gör det

Många små och medelstora entreprenörer har redan infört digitala arbetssätt med goda resultat. Det gemensamma för de lyckade exemplen är att digitaliseringen har utgått från företagets egna behov, inte från vad tekniken möjliggör.

Nyckelfördelar som ofta nämns:

● Enklare och mer korrekt rapportering

● Mer tillförlitliga faktureringsunderlag

● Bättre överblick över kostnader och resurser

När digitalisering ger tydligt mervärde blir den självklar. Men när krav införs uppifrån i form av komplexa lösningar som inte stödjer det praktiska arbetet blir digitalisering i stället en belastning – särskilt för små företag med begränsade resurser.

Tre nivåer av digitalisering

Utifrån nuläget kan tre tydliga nivåer urskiljas i branschens digitala mognad:

1. Intern digitalisering:

Många företag använder digitala verktyg för planering, rapportering och administration. Här fungerar systemen väl eftersom de anpassats till verksamheten.

2. Digital kommunikation mellan två parter:

Beställare och leverantör kan utbyta standardiserad information enligt BEAst. Teknik och format finns – men används i varierande grad.

3. Sömlös informationskedja genom hela projektet:

Detta är det som de stora beställarna strävar efter i och med införandet av BEAst, där data flödar obrutet från utförare till beställare. Men det är ännu långt bort, om ens möjligt. Varje led gör egna kontroller och justeringar. Pilotprojekt pågår, bland annat inom Trafikverket, men full integration kräver betydligt mer anpassning till verkligheten.

När tekniken styr – i stället för behoven

Trots stora satsningar har digitaliseringen ännu inte fått det genomslag många hoppas på. En viktig orsak är att kravställningar ofta utgår från vad som är tekniskt möjligt – snarare än från vad som är praktiskt nödvändigt. När krav och standarder tas fram centralt, utan att mindre aktörer involveras, uppstår ett glapp mellan teori och praktik.

Många småföretag upplever idag att digitaliseringens nytta främst tillfaller beställarna, medan kostnaderna och tidsåtgången hamnar hos utförarna.

En inkluderande digitalisering med BEAst

Föreningen BEAst har under de senaste 15 åren gjort ett viktigt arbete med att utveckla standarder för digital kommunikation i branschen. Men standarder i sig minskar inte administrationen – det gör endast praktisk och anpassad tillämpning.

En hållbar digitalisering förutsätter att:

● krav utgår från gemensamma behov hos beställare och leverantör

● standarder tillämpas flexibelt

● små företag inkluderas i utvecklingen – inte bara som användare, utan som medskapare

Digitalisering som skapar nytta för hela kedjan är också den som får störst långsiktig effekt.

Risk för att branschens ryggrad försvinner

De mindre entreprenörerna är avgörande för branschens kapacitet, flexibilitet och leveransförmåga. Om de trängs bort på grund av överdrivet komplexa krav riskerar hela branschen att förlora sin dynamik. Detta hade lett till sämre konkurrens, högre kostnader, lägre flexibilitet och en minskad kapacitet i kritiska skeden.

Digitalisering ska stärka konkurrenskraft och hållbarhet – inte skapa en digital tröskel som bara de största kan ta sig över.

Framgångsrik digitalisering handlar inte om teknik. Den handlar om förståelse för människorna och verksamheterna som bygger landet – varje dag, i varje led.

Varför vi inte kommit längre – och vad som krävs nu

Utifrån vår samlade erfarenhet är några nyckelförklaringar till att utvecklingen gått långsamt att:

● kravställningar utgår ofta från teknikens möjligheter, inte verksamhetens eller projektets behov.

● BEAst-standarder och mjukvara är framtagen av ledning och IT-specialister i stora företag.

● små entreprenörer och maskin-/fordonsförare involveras i för liten utsträckning.

Vi uppmanar härmed personer och företag som är aktiva i arbetet med att digitalisera branschen att ta större hänsyn till vad som är praktiskt och relevant för projektens framdrift samt att involvera de mindre mindre leverantörerna, både tidigare och oftare.

Vi bedömer att branschen har alla förutsättningar att skapa en utveckling som gynnar både beställare och leverantörer – en verklig win-win-lösning – om digitaliseringen förankras i hela kedjan.