Text: FastighetsMäklarFörbundet

Ett till synes vanligt köp av en nyproducerad bostadsrätt slutade i långdragna turer, konkurs och en förlorad handpenning. Trots det frias mäklaren helt från ansvar i ett färskt avgörande från Fastighetsmarknadens Reklamationsnämnd (FRN).

Köparen hade tecknat avtal om att förvärva en ännu ej byggd bostadsrätt från ett byggföretag som fått bostadsrätten upplåten till sig av föreningen.
I samband med affären betalade köparen in handpenningen till mäklarens klientmedelskonto. När köparen senare beviljades medlemskap i bostadsrättsföreningen betalades handpenningen ut till byggföretaget.
Allt enligt gällande ordning.

Men när det planerade tillträdesdatumet inföll i december 2017 hade bygget inte ens påbörjats. I augusti 2019 gick byggbolaget i konkurs och först i januari 2025 meddelade föreningen att bostadsrätten aldrig hade existerat, att överlåtelsen därmed var ogiltig och att köparens medlemskap i föreningen aldrig borde ha godkänts.

Köparen vände sig då till Fastighetsmarknadens Reklamationsnämnd med krav på ersättning för den förlorade handpenningen med ränta. I anmälan påstods bland annat att mäklaren använt ett felaktigt avtal att det varit otydligt vad som skulle hända med handpenningen att mäklaren borde ha säkerställt att bostaden faktiskt blev byggd, samt att mäklaren borde ha kontrollerat att byggföretagets företrädare inte hade någon kriminell bakgrund.

FRN ansåg dock att mäklaren hade agerat i enlighet med både lag och god fastighetsmäklarsed. Nämnden konstaterade att den aktuella bostadsrätten var formenligt upplåten till byggföretaget och därför kunde överlåtas till köparen. Det avtal som användes var korrekt och handpenningen hade deponerats i väntan på att köparens medlemskap i föreningen skulle uppfyllas. När detta skedde var det fullt i sin ordning att utbetala handpenningen till säljaren. Mäklaren var enligt nämnden inte skyldig att särskilt upplysa om detta förfarande.

När det gäller ansvaret för att bostaden faktiskt byggs framhöll FRN att detta är säljarens ansvar, inte mäklarens. Det fanns inte heller något som styrkte att byggföretagets företrädare hade en kriminell bakgrund som mäklaren borde ha upptäckt.

Sammanfattningsvis ansåg nämnden att mäklaren inte agerat oaktsamt. Någon ersättning till köparen var därför inte aktuell, och kravet avslogs i sin helhet.

Avgörandet understryker vikten av tydliga avtal, korrekt hantering av handpenning och en tydlig förståelse för mäklarens roll och ansvar i nyproduktions affärer. När saker går fel är det inte alltid mäklaren som brustit något som det här fallet tydligt illustrerar.