Text: Susanne Dahl, ansvarig för Industriell Automation i Norden och Baltikum på Schneider Electric
Nästan var femte liter dricksvatten som produceras i Sverige når aldrig fram till konsumenten. Vattnet har redan renats, pumpats och distribuerats – men en betydande del går förlorad innan det kommer till användning. Samtidigt fortsätter VAtaxorna att stiga. Sverige behöver investera stort i vatteninfrastrukturen, men vi måste också bli betydligt bättre på att veta var problemen finns och var investeringarna gör störst nytta.
Att Sveriges vatten- och avloppssystem står inför stora investeringsbehov är välkänt. Ledningar, vattenverk och reningsverk behöver förnyas samtidigt som klimatförändringar, ökade krav på robusthet och nya regelverk ställer högre krav på infrastrukturen.
Det märks också hos hushållen. Enligt Svenskt Vatten höjdes VA-taxan med i genomsnitt åtta procent under 2026. Efter höjningen uppgår den genomsnittliga kostnaden till omkring 1 046 kronor per månad för ett normalhushåll.
Samtidigt visar Nils Holgersson-gruppen att 94 kommuner höjde VA-taxan med minst tio procent under året.
Men ökade investeringar innebär inte automatiskt bättre kunskap om var läckorna finns eller vilka åtgärder som ger störst effekt. Svenskt Vattens senaste VASS Drift-rapport visar att vattenförlusterna i de kommunala dricksvattennäten uppgick till 17,1 procent av levererad vattenvolym under 2024.
Förlusterna omfattar framför allt läckage från ledningsnätet, men även otillåten förbrukning och mätfel.
Det innebär att en betydande del av det dricksvatten som producerats, renats och pumpats aldrig kommer till användning. När vattnet går förlorat går därför också den energi och de resurser som använts för att behandla och distribuera det till spillo.
Investeringarna i VA-sektorn uppgår idag till omkring 35 miljarder kronor per år och har ökat kraftigt under senare år. Det är en nödvändig utveckling, men större investeringar ger bäst resultat när de kan
prioriteras utifrån ett bättre beslutsunderlag.
Därför behöver mer tillförlitlig data och ökad kontroll bli en självklar del av framtidens VA-arbete.
Smarta mätare, sensorer och kontinuerlig övervakning gör det möjligt att identifiera avvikelser tidigare, prioritera underhåll och rikta investeringar dit de ger störst effekt.
Det finns redan svenska exempel på hur investeringar i fysisk infrastruktur och bättre data förstärker varandra. På Tjörn minskade kommunen vattenförlusterna från omkring 35–40 procent till cirka 20 procent. Först gav investeringar i ledningsnätet stor effekt. Därefter gjorde smart mätning och bättre analys det möjligt att identifiera och prioritera de kvarvarande läckorna.
Sverige behöver därför fortsätta investera i vatteninfrastrukturen. Men kommuner och VA-bolag behöver också få bättre förutsättningar att prioritera rätt.
Det innebär tre saker:
Använd bättre data för att prioritera investeringar. Beslut om underhåll och förnyelse bör i högre grad baseras på var vattenförlusterna faktiskt finns och vilka åtgärder som ger störst effekt.
Bygg ut den digitala övervakningen i takt med att infrastrukturen moderniseras. Smarta mätare och sensorer ger bättre kunskap om ledningsnätets status och gör det möjligt att upptäcka avvikelser tidigare.
Följ upp resultaten – inte bara investeringarna. Målet bör vara att minska vattenförlusterna, stärka leveranssäkerheten och använda resurserna mer effektivt.
Sverige behöver fortsätta investera i vatteninfrastrukturen. Men för att få största möjliga effekt behöver i nvesteringarna också bygga på bättre beslutsunderlag. När fysisk infrastruktur kombineras med bättre data kan varje investerad krona bidra till ett mer robust och resurseffektivt vattennät.
