När Sveriges VA-infrastruktur ska förnyas behöver organisationerna hålla anläggningarna i drift och leda stora byggprojekt som sträcker sig över flera år. Något som kräver nya kompetenser ute i verksamheterna – och hos entreprenörerna. Det menar Svenskt Vattens vd Pär Dalhielm.

Merparten av Sveriges vatten- och avloppsreningsverk byggdes till stor del under 1950-, 60- och 70-talen. De nu åldrande anläggningarna behöver förnyas, samtidigt som kraven på driftsäkerhet och rening ökar.

Enligt en investeringsrapport från Svenskt Vatten behöver omkring 37 miljarder kronor om året investeras i VA-infrastrukturen fram till 2040. Totalt handlar det om 590 miljarder kronor. Att driva och förvalta befintliga anläggningar har länge stått i centrum för VA-organisationernas arbete. Investeringsbehoven ställer dock krav på kunskaper som sträcker sig bortom den dagliga driften.

Nu måste organisationerna även planera, beställa och leda stora byggprojekt som ofta löper över flera år. För vissa kommuner kan det handla om den största investering de någonsin har gjort, menar Pär Dalhielm.

– Vi har sett stora kostnadsökningar i flera projekt och svårigheter både att vara en bra beställare och att på entreprenadsidan ha en bra utförare, säger han.

Nya reningskrav förändrar anläggningarna

I takt med att befolkningen växer behöver VA-organisationerna kunna klara av större volymer. De måste även kunna hantera PFAS och rena bort mikroföroreningar. Även skarpare beredskapskrav och klimatförändringarna påverkar processerna i verken.

– Ett varmare vatten försämrar råvattenkvaliteten och gör det svårare att producera dricksvatten. Det gör att det behöver investeras i nya processer för att kunna ta hand om en förändrad kvalitet i råvattnet, säger Pär Dalhielm.

Han poängterar också att anpassningen måste inkludera ledningsnäten som just nu inte håller jämna steg med investeringarna som sker ovan mark.

– I verken handlar det ofta om att uppgradera, förnya och införa nya reningssteg för att möta nya lagkrav. Men vi orkar inte riktigt att samtidigt förnya ledningsnäten. Vi kan bygga avsaltningsanläggningar med god kapacitet att producera tillräckligt med vatten, men har vi ett ledningsnät som inte kan distribuera spelar det ingen roll.

Kunskapen får inte fastna

Förutom att ha koll på helheten när infrastrukturen ska förnyas måste VA-organisationerna dessutom ordna finansiering och alla tillstånd. För det behövs både ekonomisk och juridisk kompetens.

Att halka efter i en tillståndsprocess kan påverka tidsplanen, som i sin tur kan leda till ökade kostnader om arbetet inte kommer igång som planerat. Därför önskar Pär Dalhielm ett bredare utbyte av erfarenheter från redan genomförda projekt, istället för att betrakta varje projekt som unikt.

– Nu har vi byggt ett antal vattenverk och avloppsreningsverk runt om i Sverige. Då är det intressant att titta på det faktiska utfallet, istället för att komma med en glädjekalkyl och sedan hoppas på att det ska gå bra, säger han.

Samtidigt understryker han att det finns en vilja att dela kunskap hos de kommunala VA-organisationerna, men att utbytet ofta sker i närområdet. Där kan entreprenörer som arbetar på flera platser bidra med sina erfarenheter, menar Pär Dalhielm.

– De har en marknad över hela Sverige och i vissa fall även utanför Sverige. Där finns en enorm möjlighet att ta med sig erfarenheter till VA-branschen.

Gemensam erfarenhet in i nästa projekt

Ett exempel på hur erfarenhet kan samlas och användas över ett större område finns hos AF Gruppen-bolaget AF Bygg Syd. Bolaget är specialiserat inom VA-infrastruktur och har i många år arbetat med vatten- och avloppsreningsverk i södra Sverige. Ofta som totalentreprenör med tidigt projektansvar.

I april 2026 blev det Göteborgsbaserade bolaget H.A. Bygg en del av AF Bygg Syd. Förvärvet gav en bredare geografisk räckvidd och samlade bolagens specialistkompetens inom VA-projekt och platsgjuten betong.

– Båda bolagen har haft väldigt låg personalomsättning. Många är fortfarande kvar och har vuxit inom verksamheterna, säger Roger Persson, vd för AF Bygg Syd.

Det avspeglar sig ute i projekten. Pinans reningsverk på Hönö byggs just nu ut medan anläggningen är i drift. Där såg H.A. Bygg att släntade schakter kunde ersätta delar av den planerade spontningen, vilket gav beställaren Öckerö kommun en besparing.

Medarbetare med erfarenhet från södra Sverige och Göteborgsregionen arbetar nu närmare varandra och hanterar gemensamt planering och resurser inför kommande uppdrag och anbud.

– Vi syr ihop mycket av marknads- och anbudsdelen tillsammans, säger Roger Persson.

Kostnaden riskerar hamna hos fler när det brister

Åren som kommer väntas bli hektiska för kommunerna i arbetet med att framtidssäkra vattenförsörjningen som hushåll, företag och samhällsverksamheter är beroende av. För när den brister kan det få konsekvenser som sträcker sig långt utanför VA-anläggningarna.

År 2025 publicerade Umeå universitet en avhandling som beräknade kostnaden för den ökade sjukfrånvaron efter parasitutbrottet i Östersund 2010, då runt 27 000 invånare insjuknade efter att ha fått i sig förorenat vatten. Mellan 2011 och 2019 uppskattades kostnaden till cirka 1,7 miljarder kronor.

– Här är politiken jätteviktig. Att man orkar ta de här investeringarna för att säkerställa att vi har ett effektivt och produktivt samhälle med invånare som också får tillgång till fundamentala vattentjänster, säger Pär Dalhielm.