När man talar om arkitektur i Kiruna är det oftast Kiruna kyrka som kommer upp. Men den så kallade Samegården är mint lika unik och originell. Med sin lávvu-liknande form, tunga betongpelare och blå fasaddetaljer sticker den ut och väcker nyfikenhet. Arkitekten bakom denna och flera andra iögonfallande landmärken i Kirunas stadsbild är István Poroszlay. Nu presenteras hans arkitektur i Kiruna för första gången för en bredare publik.
Utställningen István Poroszlay: världsarkitektur i Kiruna öppnar den 13 oktober på Kin museum för samtidskonst. István Poroszlay (1923–2015) ritade bland annat Samegården, Kiruna församlingshem och Centralskolan. Tydliga siluetter, dynamiska kompositioner och lekfulla utsmyckningar är typiska egenskaper för hans arkitektur.
I mitten av 1960-talet grundade Poroszlay Malmfältens arkitektkontor. Dessförinnan ritade han under eget namn ett antal villor, varav några har ett radikalt uttryck som för tankarna till de tidiga James Bond-filmernas rymdinspirerade estetik.
Under flera år var Poroszlay den ende arkitekten som både bodde och arbetade i Kiruna. År 1966 anlände hans tidigare studiekamrat Robert Hont (1926–2011) från Budapest och blev kontorets första medarbetare.
Den mest särpräglade byggnaden är den ovan nämnda Samegården, som invigdes 1973. Byggnaden ersatte ett härbärge för samer som stängde 1966, efter att i 24 år ha fungerat som en knutpunkt för samerna i och kring Kiruna. Trots Samegårdens tidstypiskt rationella form bär huset också drag från samisk byggnadstradition. Var och en av de liksidiga fasaderna stöttas av fyra trästrävor, likt stöttorna på en lávvu, en tältkåta. Ett spetsigt takfönster reser sig ur det platta takets mittpunkt, en detalj som påminner om reahpen, den centrala öppningen för eldstaden i en tältkåta.
– Kraftfulla geometriska former och lekfulla material hör till Poroszlays kännetecken. Trots att byggnaderna är uppförda med räta vinklar och strama material, ofta betong kombinerad med trä och tegel, är de ofta utsmyckade med fria geometriska mönster och detaljer i kontrastfärger som blått, gult och rött. Gruvan som fick Kirunas ekonomi att blomstra och lockade Poroszlay till staden är idag också ett hot mot byggnaderna han lämnade efter sig, säger William Wikström, assisterande intendent ArkDes samt författare till en längre text om Poroszlay.
Spåren efter arkitekten Poroszlay har länge saknats i museisamlingarna och den skrivna arkitekturhistorien. Sedan augusti 2026 finns dock en fotografisk sammanställning i ArkDes samlingar, som Poroszlay själv gjorde över sina verk.
Fotografierna berättar om en arkitekt som förde med sig sin arkitektur var han än kom: från Budapest, Umeå, Piteå, Luleå, Haparanda, Gällivare och Huddinge till Falsterbo. I slutet av 1960-talet flyttade han till Kanarieöarna för att bidra med ny arkitektur till den växande turismen.
– Ingenstans syns Poroszlays avtryck tydligare än i Kiruna. Gruvan som fick Kirunas ekonomi att blomstra och lockade Poroszlay till staden hotar idag byggnaderna han lämnade efter sig. Som en följd av gruvans expansion försvinner de, en efter en. Vad blir kvar av världsarkitekturen i Kiruna? Säger Maria Lind, chef för Kin museum för samtidskonst.
Utställningen är ett samarbete mellan Kin, Kiruna kommun och ArkDes i Stockholm och bygger på arkivmaterial från kommunen och ArkDes samlingar. Den är en del av ArkDes pågående forsknings- och utställningsprojekt Arkitektur i Sápmi.
Som en del av István Poroszlay: världsarkitektur i Kiruna visar arkitekten och konstnären Ulrika Karlsson en ny video som utgår från 3D-skanning av ett antal av hans byggnader, som nu hotas av rivning. För utställningen har Kirunafotografen Hans-Olof Utsi dokumenterat så gott som alla Poroszlays och Malmfältens byggnader i staden.
