Text: Giedre Jirvell, jur. kand. och expert inom mark- och miljörätt
Sedan den 1 augusti finns brottet missbruk av offentlig ställning i brottsbalken. För fastighetsägare som söker strandskyddsdispens eller bygglov innebär det att den som handlägger ärendet nu har ett personligt straffansvar som sträcker sig längre än tidigare. ”Värdet ligger inte i att någon ska dömas. Det ligger i att ett medvetet felaktigt agerande får en konsekvens, och att det i sin tur höjer kraven på hur ärenden dokumenteras och motiveras”, säger mark- och miljörättsexperten Giedre Jirvell.
Den nya bestämmelsen i 20 kap. 2 § brottsbalken träffar den som vid utövandet av offentlig verksamhet uppsåtligen bryter mot lag, antingen för att ge någon en otillbörlig förmån eller för att otillbörligt missgynna någon. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt missbruk av offentlig ställning är straffet fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år. Samtidigt skärps minimistraffet för grovt tjänstefel från sex månader till ett år och sex månader. Riksdagen antog reformen med 174 röster mot 172 (prop. 2025/26:217).
Luckan sedan 1976
Före 1976 fanns ett långtgående personligt straffansvar för offentligt anställda, med ett särskilt brott – tjänstemissbruk – för de allvarligare fallen. Genom ämbetsansvarsreformen flyttades ansvaret till arbetsrätten. Fel i tjänsten blev en sak mellan arbetsgivare och arbetstagare. År 1989 utvidgades tjänstefelet i 20 kap. 1 § brottsbalken igen, men bara för handlingar vid myndighetsutövning.
– Det som drabbade tredje man, alltså fastighetsägaren, blev en intern personalfråga hos den myndighet som fattat beslutet. Du var inte längre part i frågan om ansvar, säger Giedre Jirvell.
Nyheten nu är räckvidden. Dispensbeslut och bygglov är myndighetsutövning och har alltid kunnat prövas som tjänstefel. Det nya brottet omfattar även allt runt omkring: kommunen som markägare och avtalspart, hanteringen av allmänna handlingar och myndighetens agerande som part i domstol. Det träffar dessutom förtroendevalda uttryckligen, även i beredningen före beslutet.
Handlingarna som saknas
I strandskyddsärenden är den avgörande frågan ofta om en byggnad eller brygga fanns före 1975, och underlaget finns i kommunens eget arkiv. Mark- och miljööverdomstolen sänkte beviskravet för sådana äldre förhållanden i flertalet domar. Men något måste ändå läggas fram.
– Kan kommunen inte hitta sitt bygglov från 1968 är det inte kommunen som förlorar. Det är fastighetsägaren som får rivningsföreläggandet, säger Jirvell.
Hon är samtidigt noga med gränsdragningen. De allra flesta luckor beror på decennier av bristfällig arkivering, laglig gallring och kommunsammanslagningar – inte på brott. Gallring får enligt arkivlagen bara ske enligt beslutade föreskrifter.
– Slarv är inte uppsåt. Men det är skillnad på handlingar som aldrig arkiverades på sjuttiotalet och handlingar som fanns i akten när ärendet inleddes och inte finns där när det avgörs.
Ärliga felbedömningar är inte brott
Kravet på uppsåt är centralt, och Jirvell vill understryka vad det innebär.
– De allra flesta handläggare gör ett gediget arbete under hög press. En handläggare som gör en annan proportionalitetsbedömning än den jag anser riktig begår inget brott – det är därför vi har domstolar.
Det som träffas är att medvetet agera i strid med lag för att gynna eller missgynna någon otillbörligt. I förarbetena nämns bland annat kommunalt lag- och domstolstrots.
– Ett återförvisat mål ska handläggas i enlighet med domstolens anvisningar. Att medvetet negligera en dom i det egna ärendet är något helt annat än att göra en självständig bedömning i ett nytt.
Få domar väntas
Lagen gäller inte retroaktivt, och uppsåt är svårt att bevisa. Jirvell dämpar förväntningarna hos dem som hört av sig.
– Ett beslut från 2021 kan inte prövas mot en bestämmelse som infördes i augusti 2026. Och den som hoppas få sin handläggare dömd kommer i de flesta fall att bli besviken. Antalet fällande domar kommer att bli lågt. Det är inte där effekten ligger, utan i hur ärenden handläggs redan innan de blir tvistiga.
Hennes råd till fastighetsägare med pågående ärenden är konkret: begär skriftliga besked i stället för muntliga, och begär ut både akten och diarieutdraget och jämför dem.
